SM-Silver

June 30, 2013 by David Näsvik

SM-Silver

Galet glad över att äntligen ha kunnat visa för alla att jag verkligen har den löpkapacitet som jag visade upp igår, under Långdistans SM i Triathlon(4km simning, 120km cykel, 30km löpning), där jag vann SM-silver! Har ju haft mycket problem med magen som gjort att jag bara kunnat prata om bra löpform, så därför är det extra skönt att istället leverera! Därför känns det som om jag vunnit ett SM-silver och inte att jag varit bäst bland alla förlorare, framför allt med tanke på hur bra namn det fanns bakom mig i resultatlistan.

För att backa bandet lite så hade jag en relativt hemsk uppladdningsvecka med en stor projekt go-live i mångmiljonsklassen, givetvis var denna satt på fredagen, men med skickliga medarbetare så var allt sjösatt redan klockan två. Med Linda som tungfotad chaufför så var vi faktiskt nere i tid i Motala för pre-race mötet. Vi var inkvarterade hos Lelles mor som är van vid tävlingsstinninga människor, så där var det full service med klassiskt kolhydratsladdarmiddag, perfekt, dessutom med världens godaste efterrättskaka. Finns ju faktiskt fördelar med att ha en stressig vecka fullt med arbete innan en A-tävling, har ALDRIG sovit så gott inför en så pass viktig tävling. Hade en konstig dröm om att jag skulle köra SM i Långdistans i Falun, mitt i vintern, men jag fattade aldrig vilken av de sju simhallarna jag skulle simma i, så det blev en DNS i drömmen. Mig veterligen har Falun bara en simhall, men det var väl kanske inte det enda som var konstigt i den drömmen. Hur som helst efter lite fippel med pumpning och bromsinställning(ja varför göra sånt här innan när man kan göra det på tävlingsmorgonen…..), så bar det av till Motala. Till saken hör att jag alltid planerar att vara en timme för tidigt till växlingsområdet, egentligen behöver man ju bara tio minuter, plus tid att gå på toa och sätta på sig våtdräkt. När det var gjort så hade jag ganska gott om tid över att simma in, sedan var det bara att vänta på nationalsången(som sig bör på ett SM!) och sedan starten. Blev faktiskt lite kall i vattnet vid vänta på start, dock så frös jag aldrig under loppet. När starten väl gick så fick jag en kanonstart, låg faktiskt på Rasmus Hennings fötter en längre stund. Sedan så märker jag att anordningen som håller i mitt CHIP på vristen håller på och ramla av. Här fattar jag en mängd dåliga beslut, borde ha stannat och fixat till det direkt. Istället väljer jag att simma på med mindre benspark. Konstigt beslut. Resultatet blir att jag tappar massor med bra simmare och när ändå tillslut väljer att stanna och fixa till chip:et så räddas jag ändå av att Pär Kristoffersson kommer upp och drar i spets. Han verkar dock ha en egen bana att simma efter, då hans navigering inte riktigt verkar fungera för dagen. Så här i efterhand kan man konstatera att om jag lyckats ta Patrik Nilssons fötter som jag gjorde i Kilsbergen och faktiskt hade även denna dag innan chip-incidenten, då hade jag varit riktigt nära ett SM-guld. Samtidigt måste man då också väga in vad en lugnare simning kan göra för slutdelen av loppet, så man kan ändå inte riktigt säga så. Finns ju faktiskt en “risk” att mitt fipplande med chippet var det som gjorde att jag fick en så pass bra löpning i slutändan. Men en sak är uppenbar även utan chipproblem:et så var det under simningen jag förlorade loppet, jag tappade nämligen mer än sex minuter där, men jag var bara 2:23 efter i mål.

Hur som helst väl upp ur vattnet efter en lugn och behaglig simning så var det ju dags för min favoritgren, cykling. Jag har ju haft bra effektbaserade pass från min coach Björn Andersson, så jag visste alldeles för väl hur hårt jag skulle trampa för att få till en bra löpning, turligt nog så räckte det tempot väldigt bra för att ta ikapp de som jag egentligen borde ha simmat med. Kan ju nämna att min nya P5:a från Cykelcity fungerade kanon, på den relativt tekniska banan så var den en dröm att skära genom kurvorna med. Dessutom styvare hojj får man leta efter, helt tokigt hur kul det var att trycka på i de få springbackar som fanns på banan. Efter 30km var vi en grupp som mestadels drogs av mig och med trevliga inslag ifrån Jonas Bergkvist. Nuförtiden är det ju 12m som gäller i avstånd från framförvarande cyklist så “drafting”-effekten är inte så stor faktiskt. Någonstans runt 73km avverkat gick jag upp på ett ryck och sedan var jag ensam resten av dagen. Ut på sista varvet med 30km kvar så säger mina ben till mig, jaha är det cykla du vill att vi skall göra, varför sa du inte det tidigare? Helt plötsligt så stiger farten rejält och allt känns extremt bra, in till växlingen skapar jag mer än två minuters avstånd till “klungan” som är rejält decimerad.

Får kommentarer ifrån speakern Annie Thoren(som gjorde ett mycket bra jobb!) att jag är en hårding som kör utan strumpor, fast det var egentligen inte planen utan bara det att de var dyblöta efter några regnskurar och ta på sig blöta strumpor är kostsamt ur ett tidsperspektiv. Trots allt så känner man ju bara skavsår dagen efter. Direkt ut på löpningen så svarar allt, jag bestämmer mig genast för att idag blir det SM-medalj och har den målbilden resten av loppet. Sätter av i ett behagligt men snabbt tempo, Fredrik Zillén’s löptekniksråd går runt runt som en trasig LP-skiva och farten bibehålls kilometer för kilometer. Totalt är det tre varv a’ 10km som skall avverkas innan jag kan njuta av den där SM-medaljen, får rapporter efter varvningen att jag tar in på Jonas Djurback och är den som springer snabbast genom hela fältet!

Som jag har sagt tidigare på denna blogg så är Jonas Djurback den för mig som är Sveriges genom tidernas bästa manliga triathlet, med stora framgångar på samtliga distanser, samt innehavare av det svenska Ironmanrekordet och den högst inofficiella men ack så åtråvärda titeln: Sveriges mest vältränade IT-konsult. Som kuriosa kan tilläggas att när jag körde mina första tävlingar som ny i sporten så fick jag alltid höra av en viss person att jag snart skulle bli varvad av Jonas, igår var det extra skönt att istället få splittar att jag tog in kraftigt på Jonas. Ut på sista varvet så ser jag själv avståndet till Jonas och fattar ju på än gång vad jag är på väg och göra!! Resonerar mentalt hur jag skall fixa det och bestämmer mig för att springa tekniskt bra och sedan när jag kommer ikapp gå på vilja resten av det som är kvar av loppet. Fredrik Zillens kalas metod 2.0 fokuserar jag stenhårt på och redan vid 24 km får jag splittar som tyder på att jag går fortare än Djurback. När sedan Tomas Viker(Jonas coach) ser mörkrädd ut när han cyklar förbi mig med en himla fart så bekräftar det bara mina supportrars mellantider. Vid 26km är jag ikapp! Ser att Jonas gör ett tappert försök att hänga på, jag byter strategi och väljer att inte gå på vilja utan bara tänka teknik, teknik, teknik, vänder mig om och Jonas är borta ur mitt synfältet. Får ett enormt glädjefnatt och hela jag lyfter känns det som, på de få kvarvarande kilometrarna så gör jag ytterliggare två minuter på Jonas och passerar in i mål som en överlycklig SM-tvåa och 2:23 bakom ettan KJ Danielsson.

Vill passa på och tacka mina supportrar med kapten Linda i spetsen, utan er så hade det aldrig gått så bra som det gjorde igår! Samt mina sponsorer som möjliggjort min satsning: 2XU, Capgemini, SPIF Triathlon.

Måste dessutom nämna att det var Rasmus Henning som vann loppet, men han är dansk så han var ju såklart inte med och slogs om SM-medaljerna. Var faktiskt första gången jag träffade Rasmus, en legend inom triathlon som gjort under 8h på en Ironman, helt otroligt bra! Jag missade maten som tävlingsorganisationen bjöd på, blev så glad när Rasmus berättade om den så han fick min panikglass jag köpte som substitut till riktig mat. Inte varje dag man bjuder en legend på glass :)

Slutligen vill jag tacka hela tävlingsorganisationen för ett riktigt bra och proffsigt arrangemang.

Comments

  1. En av dom som inte vågade dra på cyklingen.... says:

    Ber om ursäkt för cyklingen… Vet att jag inte gjorde särskilt (läs: något alls) på cyklingen. Hade lite för mycket respekt för de extra 3milen (som egentligen inte är särskilt mycket märkte jag) på cyklingen jämfört med 1/2IM. Hoppas att kunna bidra med mer nästa gång!Lycka till i Kalmar och träningen framöver! 

    • Ja får jag bara till den simning som jag kan, så ser ju Kalmar ut att bli en bra dag! Man gör ju det man är intresserad av när det gäller klungan, dvs om man inte drar så minskar ju chansen att man tar in tid på dem framför, samtidigt som man får bättre odds på löpningen mot dem som drar, med risk att man inte kommer ikapp den framförvarande klungan dock.

      • Patrik says:

        Det tror jag nog! Håller i alla fall tummmarna
        Joo precis, kändes dock som att farten var tillräckligt bra för att bara ligga bakom. Kändes lite drygt mot er, men kändes som att jag fick slita tillräckligt när jag låg bakom. Tror inte det hade vart något problem att göra “mitt jobb i klungan”, men man lär sig med lite erfarenhet. Ska försöka bidra med lite mer nästa gång :)
        Lycka till framöver!

  2. Pa says:

    Kan tänka mig att tex coach Björn kan vara med i diskussioner om bästa triathletern i sverige genom tiderna 😉 men var ju som du sa din åsikt :)

    I vilket fall som helst så är det kul att träningen funkar bra och att det gick som du ville :)

    Kul ju tajtare och bättre tävlingar det blir .)

    • Absolut om det råder ingen tvekan, har är ju den som har överlägset bäst meriter på medeldistans/HIM. Dessutom är han en han typ ensam i toppen av att inte fått stryk av mig i någon tävling där man mötts! (kortdistans borträknat)

  3. Christian says:

    Grymt champ!

    Grattis

    Håller tummarna att du tar guldet i Kalmar:)

    Christian

  4. Emma Graaf says:

    Sjukt bra David! Du är en mycket värdig vinnare av silverpengen! Det måste vara kaffet på lisas som gör det?! Rena dunderhonungen!

Leave a Comment

cykloteketlogo-payoff Apollo_logo_bla-1 logo_dark