Hur man bäst följer Hawaii Ironman på distans

October 10, 2015 by David Näsvik

Hur man bäst följer Hawaii Ironman på distans

Här kommer mina tips på hur man följer världsmästerskapen på Kona på bästa sätt från soffan. Våra förberedelser påbörjas redan dagen innan då Kona longboard öl inhandlas (från Kona, inte direkt jättegod men har rätt känsla), samt pizzadeg görs. För självklart måste man ju äta en äkta Hawaiipizza till sändningen. Då pizza är rätt onyttigt så såg jag till att ha några träningstimmar under bältet innan sändningen börjar, finns det tid över så ser man på fördel ett avsnitt av Hawaii Five’O. Finns faktiskt ett avsnitt som handlar om en triathlon-inbrottsliga, men det är rätt dåligt (var i alla fall skönt att slippa se “superhjälten” Steve Mcgarrett vinna tävlingen) så det blir avsnittet som sändes i fredags istället. Är man riktigt nördig så kan man lyssna på Pepper, alltså inte Red hot chili peppers utan Pepper som är ett rockband från just Kona. Har så klart inget med triathlon att göra men låter verkligen som ett Hawaiianskt rockband, men skulle nog gissa att de inte skulle klara en dopingkontroll dagen efter en spelning/fest.

En så lång sändning som täcker en hel Ironmantävling kan bli lite enformig, fastän det handlar om en legendarisk och mytomspunnen tävling som Ironman Hawaii. Därför har “jag” uppfunnit en omvänd drinking-contest, fast istället för att dricka något så skall jag göra något träningsmässigt när något händer eller sägs. T.ex stå 10 sekunder i planka varje gång de zoomar in på Sebastian Kienle, eller varför inte en tysk? Ett år så skulle jag göra en armhävning varje gång kommentatorerna sa en produktplacering under sändning (inte under reklampauserna). Slutade vid 200+ och hade ganska rejäl träningsvärk dagen efter.

Historiskt sett så har live coverage varit rätt dåligt, men sedan WTC out-source’at det till livestream.com har det fungerat rätt bra. Brukar dock bli problem när folk vaknar i USA och vill se på eventet, vilket sker ungefär när löpningen börjar. Dvs rätt irriterande när loppet är som mest spännande så är alla servrar överbelastade. Ett tips då är att surfa direkt till livestream.com så brukar det faktiskt fungera bättre. Appar som är bra är ironmobile och sedan följa taggar på twitter/instagram som kan ge ytterligare information. I år så kommer proffsen ha Quarq GPS race utrustning på sig så då kan man följa varje proffs på ett delikat sätt på www.quarqrace.com (förutsatt att det fungerar lika bra som i Chattanooga..). Detta gör ju att man behöver mer en än skärm eller dator/padd, då det blir rätt osmidigt att växla mellan sändningen och all annan info tillgänglig.

Dessa är de vänner jag hejar på i år: Antti Antonov, Odd Larson, Stefan Norman, Dirk Hulbert, Åsa Lundström, Fredrik Croneborg, Marcus Larsson, John Humble, Armin Kunz, Johanna Sundberg, Tomas Edström, Simone Weber, Adam Stenman, Anna Araskog och Finn Borg, säkerligen missat någon, blir dock rätt stressigt att följa dem alla, då kampen om den totala segern är stenhård både på herr och damsidan. Kienle har alltid vunnit Hawaii de år han inte gjort bra ifrån sig på VM över halv, sedan har jag svårt att se hur Daniella Ryf inte skall ta hem det. Samtidigt så imponerade Frodeno stort i Frankfurt, är han i den formen så blir han oslagbar och Miranda kan hon verkligen springa ikapp Daniella i år, tror inte det men spännande kommer det bli!

Varför kör inte jag då Ironman Hawaii? Enkelt svar, jag är inte bra nog att komma dit på ett överkomligt sätt då jag tävlar i proffskategorin. I Kalmar var jag ju bästa 30+:are och femma overall så ålderklass hade ju varit enkelt (edit: tydligen var KJ 30 plus en månad typ..), men nu är det andra regler som gäller för proffs. Finns en liten chans att jag skulle klara det om jag lyckades hitta rätt tävlingar och presterade som i Weymouth/Kalmar, men problemet är att jag även skulle behöva göra två bra halvor och då jag är rätt dålig på den distansen så skulle jag behöva finkamma/leta bland alla kvaltävlingar och vara beredd att åka över hela världen för att hitta “rätt” motstånd, för att på så sätt få en vettig placering med tillräckligt många poäng. Istället så undviker jag värmen och avnjuter spektaklet på hemmaplan, men samtidigt måste jag ändå rekommendera att göra tävlingen för det är en upplevelse, så har man möjligheten, åk!

Tänkte runda av inlägget med att bjuda på några anekdoter jag har från den gång jag faktiskt körde Ironman Hawaii. Kona bjuder ju på en fantastisk masstart som jag tycker att alla triathlon skall ha och inte vågstarter (smaken är som baken). Problemet på Hawaii är att alla är lika bra eller bättre simmare än mig framför allt 2006!), så ville man ha en bra startplats så fick man vara beredd på att vattentrampa ett ganska bra tag innan startskottet släpper iväg fältet. Detta rimmar ju rätt illa med att spara energi till tävlingen så när jag såg att det fanns möjlighet att smita in i Ford-pontonen (reklam för en konstgjord Fordbil alldeles vid starten), så tog jag de. Helt perfekt var det för dök man in under flotten så kunde man häva sig upp och sitta riktigt skönt där inne. Nu var ju detta VM så tänkte att jag minsann skulle ta det säkra för det osäkra så jag tog mig fram till starten sex minuter innan, hann dock bara hitta rätt led så gick startskottet. Fasiken vad nära att jag alltså satt kvar där inne i Fordreklamen, kan ju säga att det var en annan som tog min sittplats, han måste ha missat starten. Har drömt mardrömmar ganska många gånger att jag sitter kvar där inne när startskottet går.

Blev faktiskt lite glad när jag läste att KJ inte studerat löparbanan inför Chattanooga så noga, för det måste jag erkänna att jag inte heller hade gjort inför Hawaii. Visste om att löpningen gick på Ali Drive och där bodde vi ju, så jag hade ju sprungit på banan. Hade även testat att springa uppför den jobbiga backen på Palani Dr, här kan man ju tycka att jag borde ha reflekterat lite över vart jag skulle springa efter det, men nej då…inte jag inte. Löpning till trots, man hinner oftast se vart man skall springa och det handlar sällan om “tekniska partier” som man behöver lära sig så för mig var det inget konstigt att inte studera löparbanan i detalj. Dessutom var jag ju rätt stirrig, skulle ju trots allt köra Ironman Hawaii, tillika världsmästerskap. För den som inte varit i Kona så är Ali Drive en rätt trevlig miljö att springa i då naturen är minst sagt “prunkande” så om man bortser från värmen så har men fina möjligheter att njuta av en storslagen natur. Dock så vänder man tillbaka efter redan fem kilometer för att springa tillbaka och därefter stundar Palani Dr med en rejält brant backe. När jag äntligen nått toppen så inser jag att man skall ut å springa på motorvägen, Queens Highway, där det bara finns svart motorväg, svarta lavafält och en stekande sol, samt såklart en djävulsk vind. Deppar inte ihop för det för jag skall ju snart vara i Natural Energy Lab, för det vet jag är med på banan. Det skall ju vara så grymt, det har ju alla jag känner som kört detta lopp sagt (2006 var det bara Björn Haring som jag kände som hade kört loppet, samt Kenneth Westerberg som varit där men inte tävlat). Nu tillhör jag ju den ironiska “generationen” så jag hade ju tolkat grymt, som något som var grymt bra. För mig fanns inte något annat. Jag hade byggt upp en illusion/bild om att Natural Energy lab var något som var så fantastiskt vackert att man skulle få massor med energi (typ läs vattenfall, utsikt till havet och så vidare). Så med andra ord jag såg verkligen fram emot att få denna “kick” av energi. Döm till min förvåning så var Natural Energy Lab inget annat än ett gäng jävla Solpaneler och astråkigt stuk ala industripark, som jag cyklat förbi minst fyra gånger innan utan att reflektera att det var direkt vackert.. Det som var grymt var just värmen och inget annat, för tydligen är banan som mest tråkig och varm just där. Kanske inte så konstigt att solpanelerna råkar vara placerade just där. Så, så kan det gå ifall man inte studerar löparbanan.

Nu stod faktiskt Peter Reid, helt anonymt, i korsningen till labbet och hejade på alla triathleter, så jag fick faktiskt lite energi av det istället och lunkade mig i mål på 9:39, vilket får ses som helt okej. Jag var nämligen rädd för att vägga i värmen så jag race’ade väldigt defensivt då jag verkligen ville komma i mål. Förmodligen blev det på så sätt en optimal pace för mig, men det känns ju sällan så efter åt, då man vet om att man inte tagit ut sig totalt under alla tre grenar.

10463_111_023f

ironmanhawaii

Leave a Comment

cykloteketlogo-payoff Apollo_logo_bla-1 logo_dark