5:a Ironman Kalmar

August 26, 2015 by David Näsvik

Copyright Thomas Stade

Copyright: Thomas Stade

Efter en tre veckors ihärdig förkylning (eller två..), så kände jag mig någorlunda okej på tävlingsmorgonen, tänkte att det nog blir lite ”motionerande” idag trots allt. Dagen innan hade jag hostat så pass mycket att stackars Linda endast sovit två timmar under natten, en satans förkylning som verkade intensifieras under nätterna. Var dock ganska nöjd med att jag inte varit förkyld under den tunga träningsperioden som jag har tre veckor inann en IM, den hade dessutom gått hyggligt bra så jag räknade inte ut mig helt. Visst många kan ju tycka att jag borde ha varit rejält formtoppad med tre veckors vila, men problemet är att när kroppen skall återhämta sig för superkompensation, dvs skörda frukten för den tidigare hårda träningen så fick den istället fokusera på att bli kvitten en förkylning, inte optimalt.

Gillar verkligen Ironman Kalmar, finns så oerhört mycket bra med tävlingen, dessutom är det förmodligen den enda Ironman tävling som spelar Kentas Idag är jag stark innan start. Publiken är sjukt initierad alla verkade kunna mitt förnamn, för det stod ju inte på nummerlappen, i alla fall inte på cyklingen!! Framför allt blir jag imponerad över att folk minns att jag förr i tiden kallade mig för ”Dave” på internet (ja jag har ju faktiskt på ett eller annat sätt fört internetdagbok sedan 98, alltså 1998!), något man i Kalmar verkar minnas! Galet som sagt! En trevlig utveckling av tävlingen är att publiken på Ölandssidan växt enormt sedan 2013, då jag körde senast, klart ett trevligt inslag.

Simningen blev en krokig historia för mig 2015, jag blev översimmad av några proffs som verkade ha vild panik (i det halvstökiga vattnet) så jag tappade den duktiga norskans fötter som hade varit min plan att hålla hela tiden. Istället fick jag simma själv. Givetvis så glider någon upp just vid den kritiska vändningen längst ut och simmar fel och jag väljer dumt nog att följa. Personen bor i Kalmar (tänkte mig att han visste banan…) å jag har en svag stund i tävlingen så jag följer efter. Då kommer en kajak och rekommenderar mig en 180 gradare och instruerar mindre betryggande att det finns en boj där borta som jag förmodligen kan se om jag simmar några 100m i ”rätt” riktning.. Fixar den bojen tillslut, tror det kostar mig 3min ungefär. Sedan sticker mina snedsimmare iväg till en boj vi tog på utvägen, då stannar jag och frågar en kajak vart jag ska för dit de är på väg är helt fel… Tydligen skall jag till en helt annan boj som inte är lik någon av de övriga vi passerat hittills. Frågar två gånger då de övriga är ”hell-bent” på den andra bojen. Kommer upp efter 59min för något som jag måste kalla en bedrövlig simning. Sista gången jag följer fötter utan att ha koll själv!

Copyright Viktor Ehrnholm / http://www.vlhalsa.se

Copyright: Viktor Ehrnholm | http://www.vlhalsa.se

Blir lite halvpurken över min miserabla simning men turligt nog så får jag väl över på Ölandssidan veta av Åsa Lundström att jag inte kan ha tappat mer än 3min på mina orienteringsfadäser, i min värld så var jag övertygad om att det kostat mig minst 8min…

Andreas Lindén och Dougal Allen glider ikapp efter fem mil och vi formar en fin 30m formation, tja t.o.m 50m, där faktiskt jag är den som nog ligger tightast när jag inte är framme. Alla som läser här vet ju att jag gillar motvind och att cykla så detta moment flyter på bra och min Scott Plasma Team Edition kostumicerad exakt som jag vill ha den skär genom vinden utan att behöva lägga direkt många watt i pedalerna. Framför allt så skrattar jag bara åt tanken att alla kommer klaga efter loppet på dessa vindar, då jag mycket väl vet att om man tränat på Playitas anläggningar på Fuerteventura så hade man varit väl förbered, så bara att HTFU! Kilometrarna avverkas i snabb takt och mitt langningsteam bestående av Linda och Oskar gör ett perfekt jobb, jag får min välkoncentrerade Umara Sports och slipper dricka det tävlingen tillhandahåller.

Copyright Thomas Stade

Copyright: Thomas Stade

Runt 30km kvar av cyklingen så börjar Dougal sprattla till i alla springbackar och jag behöver lägga ner 400w+ för att hänga på, bestämmer mig för att den eventuella fördel man har av 10m lucka är rejält mycket mindre än dessa stora energiuttag så jag bestämmer mig för att köra solo in till T2.

Vid 181km (ja banan är lite för lång), så händer det som inte får hända, en race marshall på motorcykel bestämmer sig för att göra en u-sväng utan att kolla sig för, jag ligger ju just då femma och det är relativt glest mellan oss. Efter en extremt skicklig manöver där jag låser både fram och bakhjul och glider typ 2-3m med låsta hjul så undviker jag MC:n med några decimeter tillgodo och i princip skriker allt vad jag har i förarens öra. Jävla idiot. Är extremt tacksam för att Staffan på Cykloteket valde att finjustera min frambroms lite extra då han till skillnad från mig tyckte att den behövdes tightas till, utan det initiativet så hade jag inte tagit mig till T2 cyklandes!

Väl ut på löpningen har jag en mindre evighet till 6:e platsen och har svårt för att jaga en bättre placering än den 5:e-plats jag ligger på. Någonstans pyr det i skallen att det kanske inte är så smart att köra loppet med tanke på min förkylning. Har ju hamnat på sjukhus förr så att säga efter en Kalmarmålgång.

Copyright Thomas Stade

Copyright: Thomas Stade

Dock så tar jag in på både KJ och Andreas Lindén som stått för en makalös cykling. Springer om Andreas Lindén vid 17km avklarat och han frågar ifall han får ligga bakom mig, fattar på än gång att han har någon klurig plan och verkligen inte tänkt ge sig än om kampen om 4:e platsen. Mycket riktigt vid 28km (långa rakan inne i Kalmar som har en vändpunkt) så ser jag att han tagit in på mig (efter att jag sprungit ifrån honom) och fattar att jag nu måste öka takten för att han inte skall komma ikapp. Gör faktiskt ett halvhjärtat försök, men det resulterar mer i kramp än snabbare löpning, kampviljan försvinner rätt snabbt. Mycket riktigt kommer Andreas ikapp och han har lurpassat på mig ett längre tag och väljer att gå om just där man får armband för varvning, tanken är att han skall sno ett armband så jag måste stanna till för att få mitt. Han lyckas nästan med den planen, dvs att jag behöver stanna till. Men ifrån mig springer han som en vinthund, gör fullkomligt mos av mig sista kilometrarna. Måste ge en eloge för planen dock med armbandet, blev rejält sur över att jag aldrig kommit på något liknande.

Copyright: Viktor Ehrnholm | http://www.vlhalsa.se

Copyright: Viktor Ehrnholm | http://www.vlhalsa.se

Efter 42km så får jag äntligen, rätt bokstavligt, stappla i mål som femma! Rejält nöjd över att ha gjort min bästa IM placeringsmässigt, dvs en 5:e plats. Lite missnöjd över att ha folk framför sig som jag sprungit om de två senaste IM vi möts, men samtidigt under de förutsättningar jag haft så måste jag vara nöjd, annars så kommer jag ju aldrig vara det.

11870924_879816212125587_3837462955331645905_n

Just nu känner jag mig extremt laddad att köra min nästa Ironmandistans som är Challenge Almere, skall bli så himla roligt och då kommer jag gräva djupare än någonsin på löpningen! Har nog aldrig känt mig så motiverad att träna hårt som jag gör just nu. Kan ju kanske bero på att jag inte har tränat så mycket de fyra senaste veckorna, ja förutom en Ironman då förra lördagen!

Leave a Comment

cykloteketlogo-payoff Apollo_logo_bla-1 logo_dark